Paul Oskar Kristeller: Konstarternas moderna system
February 1st, 2006 § 4 Comments
Skriftserien Kairos, nr 2. Kungl. konsthögskolan/Raster förlag (1996)
Översättning av Eva-Lotta Holm
Ursprungligen publicerad i Journal of the History of Ideas, nr 12/1951.
13: “det var först under 1700-talet som man började producera en viss sorts litteratur där de olika konstarterna jämfördes med varandra och diskuterades utifrån gemensamma principer. Fram till denna tid hade man enbart producerat traktater om poesi, retorik, måleri, skulptur och musik, som var och en utgjorde helt olika ämnesområden och som huvudsakligen var inriktade på tekniska regler snarare än generella regler.”
15: “Den grekiska termen för konst (technê) och dess latinska motsvarighet (ars) betecknar inte vad vi i modern mening förstår med de ‘sköna konsterna’, utan användes för att beskriva all form av mänsklig aktivitet som vi numera förknippar med hantverk eller naturvetenskaper. Antikens människor ansåg dessutom att konst var något man lärde sig genom undervisning, medan den moderna estetiken betonar att konst inte är något man kan lära sig, och således uppstår den ibland märkliga situationen att man försöker bedriva undervisning i ett ämne som man egentligen inte anser kan läras ut. Ofta har man läst antika uttalanden om konst och olika konstarter som om betydelsen vore densamma som i det moderna konstbegreppet. Detta har ibland resulterat i fruktbara felaktigheter”
19: “Platon och Aristoteles (…) uppfattar inte musik och dans som två egna konstarter utan snarare som två element i poesins olika former (…) Man kan således misstänka att de försökte hålla fast vid en äldre tradition som faktiskt höll på att försvinna under deras egen tid genom instrumentalmusikens frigörelse från poesin. Å andra sidan ledde den pythagoreiska upptäckten av de numeriska proportionerna, som är grunden till de musikaliska intervallen, till att musiken började behandlas utifrån teoretiska och matematiska principer. Därigenom uppstod en förbindelse mellan den musikaliska teorin och de matematiska vetenskaperna (…) som skulle komma att bestå fram till modern tid.”
47: “Sammanfattningsvis kan vi alltså säga att Encyklopedin (…) kodifierade systemet för de sköna konsterna i [Abbé] Batteaux efterföljd, vilket genom Encyklopedins status och auktoritet fick största möjliga spridning i Europa.”
63: “Inte förrän under tidigt 1700-tal, särskilt i England och Frankrike, producerades omfattande traktater som skrevs av och för amatörer där de olika konsterna grupperades, jämfördes och kombinerades i ett systematiskt schema som baserade sig på gemensamma principer. Under den andra hälften av seklet, särskilt i Tyskland, togs ytterligare steg mot att infoga jämförande och teoretiska undersökningar av de sköna konsterna som en egen disciplin inom det filosofiska systemet.”
64: “Den moderna estetikens ursprung i amatörkritiken skulle kunna förklara varför konstverket tills nyligen har analyserats av estetiker ur betraktarens, läsarens och lyssnarens perspektiv, snarare än ur den producerande konstnärens.”
65-66: “Vårt välkända system med de fem sköna konsterna hade inte bara sitt ursprung i 1700-talet, utan det reflekterar också de kulturella och sociala villkoren vid denna tidpunkt. Vid andra tidpunkter och på andra platser var de olika konstarternas status, relationer och indelningar helt annorlunda. Det har funnits viktiga perioder i kulturhistorien då instrumentalmusik eller måleri på duk inte existerade eller inte hade någon större betydelse. Å andra sidan har sonetter och epos, glasmålningar, mosaiker, fresker och bokillustrationer, vasmåleri och textilkonst, reliefer och keramik tillhört de ‘stora’ konstarterna vid olika tidpunkter på ett sätt som inte längre är fallet. Trädgårdskonsten har förlorat sin betydelse som en skön konst sedan 1700-talet. Å andra sidan är filmen ett bra exempel på hur nya tekniker kan leda till nya konstnärliga uttryckssätt (…)
Som ett resultat av sådana förändringar både i den moderna konstnärliga produktionen och i studier av andra faser av kulturhistorien börjar det traditionella systemet för de sköna konsterna att visa tecken på upplösning.”
[...] Bakom det hela lurar förstås konstarternas moderna system som slog igenom samtidigt med den moderna upphovsrätten; urskiljandet av ett antal “sköna konster” har varit förutsättningen för att utvidga upphovsrätten till att omfatta annat än litterär text. Länge fanns separata kopieringsregleringar för olika konstarter. Först sedan några decennier tillbaka har man börjat pratat om “intellektuell egendom” som vore det en enhetlig reglering som kunde tillämpas icke-normativt – något som många liberaler, även de mest upphovsrättskritiska, ofta glömmer bort. Hur man än väljer att tala om den, så är och förblir upphovsrätten “räfflad”, dess tillämpning fylld av kvarlevande praxis och ofta överspelade kulturella normer. [...]
[...] Repliken kom redan nästa dag från regissören Pontus Plænge: Detta är naturligtvis en orimlig ståndpunkt i ett samhälle som vill kalla sig civiliserat. Kulturen är en del av den allmänna välfärden, och inte något som ska ställas mot sjukvård och skola. Jag tror att det för människan är lika livsviktigt att samtala om livet och tillvaron som att äta och dricka. Det är konstens uppgift att föra detta samtal och kulturpolitikens att se till att detta kommer alla människor till del. Detta fördjupande, reflekterande samtal om livet genom de olika konstformerna har aldrig och kommer aldrig att klara sig på en kommersiell marknad. [...]
[...] av konsterna. Successivt började andra skapande aktiviteter – urskilda och sammankopplade genom konstarternas moderna system, som vuxit fram under 1700-talet, att underordnas den “andliga äganderätt” som [...]
[...] verkar kunna skydda rent allmänt” – men vilka kulturaktiviteter räknas? Utgår vi från estetikens system? Inräknas actionrullar, datorspel och artaudsk teater i den allmänvälgörande kulturen? Om inte, [...]