Georges Bataille: Några fragment ur Ögats historia

37: “och för våra trötta ögon öppnade en dag mot en värld som bestod av blixt och morgonrodnad”

42: “Vi trampade hastigt, utan att vare sig skratta eller prata, i skamlöshetens, trötthetens och meningslöshetens samfällda isolering.”

42: “Denna plötsliga hallucination bredde nu ut sig lika gränslöst som, till exempel, det mänskliga samhällets totala mardröm med jord, atmosfär och himmel.”

42-43: “ersätta vår personliga visions universum och kyligt förverkliga vad som föreföll mig vara mina liderligheters slutmål, en geometrisk vitglödgning (en sammansmältning av bland annat livet och döden, varat och intigheten), fullständigt blixtrande.”

50: “Här måste jag säga att ingenting sådant har hänt mellan oss sedan dess, och så när som på ett undantag har vi slutat tala om ägg. Om vi fick syn på ägg kunde vi inte se på varandra utan att rodna, med en förvirrad fråga i blicken. /…/
svaret blev ett mått på den tomhet som öppnats i oss genom våra lekar med äggen.”

74: “Med tiden sögs vi upp av solljuset i en overklighet som motsvarade vår oro, vårt vanmäktiga begär att explodera, att vara nakna.”

101: “Dessa minnen brukar inte uppehålla mig. De har efter långa år förlorat sin förmåga att nå mig: tiden har neutraliserat dem. Endast deformerade och oigenkännliga kan de åter få liv; de har då under loppet av deformeringen fått en obscen innebörd.”