Gottfried Benn: Dubbelliv (1950)

263:
När ni anmälde ert besök lovade ni att inte fråga om jag är nihilist. Denna fråga är faktiskt lika innehållslös som frågan om jag åker skridskor eller samlar på frimärken. Det kommer nämligen an på vad man gör av sin nihilism.

261:
I begynnelsen var ordet. Det är anmärkningsvärt och det har också kostat mig en hel del tankemöda att inse att det faktiskt är så. I begynnelsen när animism, toemism, grävandet av grottor, djur, magiska masker och klapperstavar dominerade världen – judarna var troligen mycket gamla när de hävdade detta, de visste mycket. Men faktiskt så är det i ordet som världen har sitt centrum, det finns inget mer förrädiskt än ordet. Jag har alltid tyckt det är oerhört intressant när akademiker och även djupsinniga filosofer plötsligt ställs öga mot öga med det fria ordet, det ord som inte ger upphov till långa tirader, till system och faktaobservationer som kan underbyggas historiskt; inte kommentarer, utan: gestalt. Här får de sannerligen något att bita i! Totalt sammanbrott! Småidylliker, myspysare, snorvalpar. I beynnelsen, mitten och slutet är ordet.
Tillägg: Idag är det så att det bara finns två verbala transcendenser: de matematiska lärosatserna och ordet som konst. Allt annat är affärsspråk, beställning av öl.

261-262:
Ett verk kan endast uppstå i ett slutet rum. Det som kallas dynamik och som innebär att man föreställer sig något revolutionärt, våldsamt och gränsöverskridande hör till andra områden, det är förutsättningar – konsten är statisk. Dess innehåll är en jämvikt mellan tradition och originalitet, tillvägagångssättet är en balans mellan massa och stödjepunkt. Detta faktum förklarar den egendomliga närheten mellan alla konster inom kulturepokerna /…/ Men detta faktum skiljer också konsten från alla andra områden – det är en tes som gör sig allt mer gällande

264-266:
Framtidens stil kommer att vara robotstil, montagekonst. Den hittillsvarande människan är till ända, biologin, sociologin, familjen, teologin – allt har förfallit och lakats ur, allt bär protes. /…/
Människan måste sättas samman på nytt, utförligt, av talesätt, ordspråk, meningslösa samband, spetsfundigheter: En människa inom citationstecken. Gestaltningen av människan sker genom olika formtrick, upprepning av ord och motiv – infall spikas upp som spikar på väggen och på dessa hängs ordningsföljden upp. /…/ Tankegångar grupperas, geografi tillkommer, drömmerier flätas in och tas sedan bort. Inget sätts längre samman psykologiskt-innehållsmässigt, allt slås bara an, genomförs aldrig. Allt förblir öppet. Antisyntetiskt. Man står fast vid det som inte går att förena. Behov av stort snille och fint handlag, annars dilettanteri och enfaldighet. Stort behov av sinne för det tragiska, annars inte övertygande. Men om författaren uppfyller detta kan första versen vara hämtad ur en kursbok, den andra kan vara en strof ur en sångdikt och den tredje en lustighet av Mikosch – och det är ändå en dikt. /…/
Intressant – det är ett viktigt ord! Intressant – det leder inte till detta ogenomskinliga, plågsamma familjära “djup”, inte genast till “en moder”, denna av tysken så omtyckta vistelseort – intressant är långt ifrån identiskt med underhållande – titta lite närmare på ordet bara: inter-esse, mellan vara, nämligen mellan dess dunkel och skimmer – “Skenets olymp”. Nietzsche. /…/
Ni måste själv upphäva allt på nytt: då börjar det sväva. Charlatan – det är inget dåligt ord, det finns värre: historisk och dräggaktig.

Översättning: Peter Handberg

One comment

  1. Pingback: Cheb Mami

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s