Gottfried Benn: Efter nihilismen (1932)

I det följande träder två begrepp, som författaren tycks hysa en särskild förkärlek för, i förgrunden: begreppet progressiv cerebration [hjärnans aktivitet] och begreppet nihilism. Dessa konfronteras i sin tur med begreppet konstruktiv ande, som är ett uttryck för drivkrafterna och försöken att undgå de båda föregående begreppens letargiserande strömning. /…/
Vad de båda begreppen inledningsvis beträffar så är de oskiljaktiga; både innehåll och kronologi förenar dem. Först under föregående århundrade dyker de upp i det europeiska medvetandet, det förra av dem till och med först under senare tid. Begreppet progressiv cerebration /…/ skall uttrycka att mänskligheten under loppet av sin historia uppvisar en klar och tydlilg och ofrånkomlig tillväxt av hjärna och intellektualisering. /…/
Vad nihilismen beträffar så är det ju ett ganska välkänt fenomen. I essän “Goethe och naturvetenskapen” /…/ visade jag att sjutton- och artonhundratalet i Tyskland tycks ha varit en tid då nationens skapande tilldrog sig i ett slutet andligt rum, som inte ens kunde förstöras av inre stridigheter mellan olika generationer och världsåskådningar, ty det fanns en tro, en känsla bortom alla förändringar som förblev oantastad. Slutet på denna era infaller ungefär samtidigt med Goethes död. Den tro eller känsla som var förhärskande vid början av den här epoken kallades Gud; vid epokens slut var det naturen. Men det var en föreställning om naturen som hade bildats under Leibniz’ och Spinozas inflytande. Naturen: ett panteistiskt allt /…/
Vid tiden för Goethes död började upplösningen av denna känsla. Det uppstod en världsbild där alla relationer till ett bortom och alla förpliktelser till en utomvärldslig existens saknades. /…/ Två årtal är av utomordentlig betydelse på denna väg /…/ 23 juli 1847, det är datumet för det möte i Fysikaliska sällskapet i Berlin där Helmholtz lade fram en mekanisk förklaring av Robert Meyers hypotes om energins konstans och räknade den till naturlagarna. Denna dag var början för föreställningen om att världen kunde förklaras in i minsta detalj, förståelsen av världen var rent mekanisk. Detta datum är lika epokgörande som ett annat datum som lever kvar genom post- och ante-. [dvs år 0] /…/
Det andra datumet är år 1859 då Darwins teori publicerades. En tid med högkonjunktur för rastankar, tilltrasslade sammangyttringar av enorm befolkningsökning. Wall Street blandar sig i kapitalmarknaden, kolonisationsrus, hela kontinenters tilltagande lyx och lust, uppkomsten av en hel samhällsklass som lever på ocker, ekonomiska trångmål under gründeråren, kejserliga kungörelser och fiaskon – i denna tid uppstod teorin om det naturliga urvalet och den starkes seger. /…/
Det var begynnelsen på en tidsålder som sade att människan är god /…/ det vill säga verkar hon dålig så bär miljön skulden, eller härkomsten eller samhället. Alla människor är goda, det vill säga alla människor är lika, lika värdefulla, har samma rösträtt och är lika mycket värda att lyssna på i alla frågor; avvik inte för mycket från genomsnittsmänniskan bara, ingenting stort, ingenting ovanligt. Människan är god, men hon är inte heroisk, man kan inte överlåta något ansvar på henne, användbar skall hon vara, ändamålsenligt och idylliska –: det tragiska nedvärderat /…/
Människa är god, hennes väsen rationellt och allt mänskligt elände går att bekämpa socialt och med hygien, det är det ena. Och det andra: skapelsen är tillgänglig för vetenskapen. Från dessa två idéer härrör upplösningen av alla gamla bindningar, förstörelsen av substansen, nivelleringen av alla värden; från dem kommer det inre trångmål som skapades av den atmosfär som vi alla levde i, som gjorde oss bittra och som vi drack av ända till slutet: Nihilismen.
Detta begrepp tog i Tyskland form år 1885/86 när verket “Viljan till makt” delvis blev till i utkast, delvis skrevs rent; den första boken har just undertiteln “Den europeiska nihilismen”. Men i denna bok finns också en kritik av detta begrepp och ett utkast till hur man skall kunna övervinna den. Om vi vill följa begreppet ännu längre tillbaka, om vi vill fastställa när och var detta ödesdigra begrepp uppträder som ord och själverfarenhet i den europeiska historien, måste vi, som bekant, vända oss mot Ryssland. Dess födelsedatum är mars 1862, samma månad som Ivan Turgenjevs roman “Fäder och sönder” publicerades. /…/ hjälten i denna roman, vid namn Basarov, är redan en fullfjädrad nihilist och Turgenjev använder också detta namn för honom. /…/ Det verkligt intressanta i sammanhanget är att Basarovs nihilism inte är någon nihilism i egentlig mening, ingen negativism rätt och slätt utan fanatisk framstegstro, en radikal positivism vad beträffar naturvetenskap och sociologi. Vi finner för första gången i den europeiska litteraturen en segerviss mekaniker, en hurtig materialist vars suspekta barnbarn vi kan finna i full verksamhet ännu i vår egen tid – hör bara vilka välkända tongångar från sextiotalet som ljuder också i dag: En duktig kemist, heter det där, är tjugo gånger mer värd än den bästa poet. Hellre en bit ost än Pusjkins samlade. /…/ ja, till och med dadaismen, vars uppträdanden i Zürich och Berlin för inte länge sedan väckte en sådan genklang, finner vi redan i en roman från [artonhundra]sextiotalet, romanen “Vad skall man göra?” av Nikolaj Tjernysjevskij. Konst, kan man läsa där, är att rulla in två flyglar i en salong och placera dem dam framför var och en av dem, en halvkör ställer upp sig runtomkring och sedan sjunger eller spelar varje deltagare samtidigt en valfri melodi mycket högt. Detta uppfattades som en revolutionens melodi och en orgie i frihet. Vi kan således notera att de intellektuella effekterna av den historiefilosofiska materialismen börjar göra sig gällande på [artonhundra]sextiotalet, de är således över åttio år gamla; egentligen något gammalt och reaktionärt. Egentligen, och här rör vi oss in i framtiden, är i dag all materialistisk grunduppfattning: den är nämligen tillbakablickande, den griper tillbaka på något, ty framför oss har vi ju en helt annan människa, ett helt annat mål. Själsmontage, reservdelar för det så kallade kollektivt-normalt mänskliga, det är inget annat än andefattig rokoko. Alla dessa angrepp på den högre människan som vi nu tvingats lyssna till i åttio år – Bernard Shaws farser medräknade – det är ju rent gammalmodigt vid det här laget, platt och fånigt. Det finns bara den högre människan, det vill säga den tragiskt kämpande människan, det är om henne historien handlar, bara hon är antropologiskt helt sinnesnärvarande, de rena driftskomplexen är det inte. Det blir alltså trots allt övermänniskan som kommer att övervinna nihilismen; men hon kommer inte att se ut som Nietzsche skildrade henne i överensstämmelse med artonhundratalets smak. /…/ Vi sätter således inte i dag det andliga i samband med biologisk hälsa, /…/ vi ser det andliga som något överordnat livet, överlägset livet som konstruktiv och formande princip: stegring och förtätning – det tycks vara dess lag. Denna fullkomligt transcendenta inställning skulle kanske kunna medföra ett övervinnande, nämligen ett artistiskt tillgodogörande av nihilismen; det kunde hjälpa oss att betrakta den dialektiskt, det vill säga som en utmaning. /…/ Mycket tyder ju på att vi står inför en avgörande antropologisk vändpunkt /…/ Den moderna tekniken och arkitekturen pekar i denna riktning /…/ Många saker – expressionism, surrealism och psykoanalys till exempel – tyder ju på att vi biologiskt går mot ett återuppväckande av myten och kortikalt mot en uppbyggnad med urladdningar och ren expression. /…/ Den sista karaktäristiska substansen vill uttryck, den förbigår alla ideologiska mellanled och tillägnar sig tekniken oförställt och omedelbart, medan civilisationen vad innehållet beträffar åter vänder sig mot myten – det tycks vara dess sista stadium. /…/
– ja, blott genom en sista formell anspänning, genom en yttersta intensifiering av det konstruktiva ända till immaterialitetens gräns, skulle en ny etisk verklighet kunna uppstå – efter nihilismen!

Översättning: Peter Handberg

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s