Roland Barthes: Mytologier

Bo Cavefors Bokförlag. Skrivet 1956.

Del II: Den moderna myten

205: “myten är ett kommunikationssystem, ett meddelande. Av detta förstår man att myten inte skulle kunna vara ett föremål, ett begrepp eller en idé; den är ett sätt att ge betydelse åt något, en form. /…/
Myten bestäms inte av meddelandets innehåll utan av det sätt på vilket det uttrycks: det finns formella gränser för myten men det finns inga substantiella.”

206: “myten är ett yttrande som historien har valt ut: den skulle inte kunna uppstå ur själva sakernas ‘natur’.
Detta yttrande är ett meddelande. /…/ det kan ha en skriven form eller vara ett slags framställningssätt: det skrivna talet, men också fotografiet, filmen, reportaget, sporten, teatern, reklamen kan alla tjäna som stöd för det mytiska yttrandet.”

211: Myten “är ett andra semiologiskt system. Det som är tecken (det vill säga den sammanfattande enheten av begrepp och bild) i det första systemet blir ett enkelt betecknande i det andra.”

212: Myten är ett “méta-språk”, “ett andra språk, i vilket man talar om det första.” Ett semiologiskt system som har kommit “på sned” i förhållande till det vanliga språket.
213: “det betecknande kan ses från två håll i myten: som det lingvistiska systemets slutgiltiga term eller som det mytiska systemets begynnelseterm”
214: “Mytens betecknande visar sig på ett tvetydigt sätt: den är samtidigt både mening och form, fylld på ena sidan och tom på den andra.”

216: Därför får mytens budskap inte karaktären av en symbol för något, utan “som en fullständig, upplevd, spontan, oskyldig och obestridlig bild.”

242: “Myten förnekar ingenting, dess uppgift är tvärtom att tala om hur saker och ting är; den renar dem helt enkelt, gör dem oskyldiga, förankrar dem i natur och evighet.”
226–227: “Myten döljer ingenting och den förkunnar ingenting: den vanställer; myten är varken en lögn eller en bekännelse: den är en böjning.”

228: “myten upplevs som ett oskyldigt yttrande: inte därför att dess avsikter är dolda: om de var dolda, skulle de inte vara effektiva; men därför att de är införlivade med språket, naturaliserade.”
229: För läsaren är det lätt att konsumera myten, “det betecknande och det betecknade har i hans ögon ett naturligt förhållande till varandra.”

224: “framför mig har jag en samling föremål som befinner sig i sådan oordning att jag inte kan finna någon mening med dem; det verkar som om det förhöll sig på så sätt här, att formen berövas all preliminär mening, om den inte kan fästa sin likformighet någonstans och att myten då är omöjlig. Men vad formen alltid kan meddela är själva frånvaron av ordning: den kan ge det absurda en betydelse, göra det absurda till en myt.”

243: “För att kunna bedöma den politiska innebörden av ett föremål och det mytiska djup som det besitter, skall man inte alltid se saken utifrån betydelsens synvinkel utan utifrån det betecknades”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s