Hannah Arendt om arbete, tillverkning och handlande

[…three fundamental human activities: Labor, Work, and Action]

33:
Med vita activa avser jag tre fundamentala mänskliga verksamheter: arbete, tillverkning och handlande. De är fundamentala eftersom var och en av dem svarar mot ett av de grundläggande villkoren för mänskligt liv.
Arbete är den verksamhet som motsvarar de biologiska processerna i människokroppen, vars spontana tillväxt, metabolism och slutliga förfall hämtar näring från de naturföremål som arbetet skapar och bereder för att som livsnödvändigheter tillföra dem den levande organismen. Arbetets grundvillkor är livet självt.
Tillverkning är den verksamhet som svarar mot den icke naturliga karaktären av den mänskliga tillvaron, vilken inte kan infogas i artens eviga återkomst och vars individuella förgänglighet inte kompenseras av släktets potentiella oförgänglighet. Tillverkningen ger upphov till en “artificiell” värld av ting, vilka inte utan vidare sällar sig till naturföremålen utan skiljer sig från dessa genom att de till en viss grad motstår naturen och inte utan vidare slits ned av livsprocesserna. I denna tingvärld hör det mänskliga livet hemma, och den erbjuder människan en hembygd i den mån den består längre än mänskligt liv, motstår det och konfronteras med det såsom objektiv-föremålslig. Tillverkningens grundvillkor är världslighet, d.v.s. att mänsklig existens är hänvisad till föremålslighet och objektivitet.

33-34:
Handlandet är den enda verksamhet inom vita activa som utspelas direkt mellan människor utan något tings eller någon materias förmedling. Dess grundvillkor är pluralitet, d.v.s. att det är människor och inte Människan som lever på jorden och befolkar världen. Alla aspekter av människans betingning [Bedingtheit] är på något sätt relaterade till politiken, men just pluraliteten är villkoret för allt politiskt liv – inte bara dess conditio sine qua non utan dess conditio per quam.

34:
Med detta överensstämmer Bibeln i så motto att Gud enligt en version av skapelseberättelsen inte skapade människan utan människorna: “till man och kvinna skapade Han dem“. Denna i pluralis skapade människa skiljer sig principiellt från den Adam som Gud danade av “stoft från jorden”, för att därefter bygga honom en kvinna av hans revben. Här är pluraliteten inte något människorna ägde, utan deras mångfald blir ett resultat av mångfaldigande. Varje idé om “människan över huvud”, hur den än är utformad, uppfattar människans pluralitet som resultatet av en oändligt varierbar reproduktion av en urmodell och bestrider därmed implicit handlandets möjlighet. Handlandet erfordrar en pluralitet i vilken alla visserligen är detsamma, nämligen människor, men där ingen är det på samma sätt som någon annan människa som någonsin har levat, lever eller kommer att leva.

[NOT: I analysen av postklassiskt politiskt tänkande är det ofta belysande att se vilken av de båda bibliska versionerna av skapelseberättelsen som citeras. Det är exempelvis betecknande för skillnaden mellan Jesu och Pauli undervisning att Jesus åberopar sig på 1 Mos 1:27: “Haven I icke läst att Skaparen redan i begynnelsen ‘gjorde dem till man och kvinna'” (Matt 19:4), medan Paulus vid ett liknande tillfälle insisterar på att “kvinnan är av mannen” och att hon därmed är till “för mannens skull” /…/ (1 Kor 11:8-12). Skillnaden indikerar mycket mer än olika uppfattningar om kvinnans roll. För Jesus ledde tron omedelbart ill handlande /…/; för Paulus var den primärt fråga om den individuella frälsningen.
Särskilt intressant i detta hänseende är Augustinus /…/ som inte bara helt och hållet ignorerar 1 Mos 1:27, utan dessutom menar att skillnaden mellan människa och djur består i att människan skapades unum ac singulum medan alla djur kallades till existens “flera samtidigt”. /…/]

35: Alla tre verksamheterna och deras motsvarande villkor är vidare förankrade i de mest allmänna villkoren för mänskligt liv, nämligen att de kommer till världen genom födelse och försvinner ur den genom död. Vad mortaliteten anbelangar säkerställer arbetet individens överlevnad och artens fortbestånd. Tillverkningen skapar en artificiell värld som i viss mån är oberoende av invånarnas dödlighet och sålunda representerar beständighet och varaktighet gentemot deras flyktiga tillvaro. Handlandet slutligen skapar, såvida det rör grundandet och bibehållandet av politiska institutioner, betingelser för generationernas kontinuitet, för minne och därmed för historia.

ur Hanna Arendt: Människans villkor, 1958
Översättning: Joachim Retzlaff
Daidalos, 1998

2 comments

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s