Stig Larsson (1979) om diskotek och dans

Stig Larsson: Det belysta diskoteket
Ur Kris extranummer, juli 1979. Här citerat ur Artiklar 1975-2004.

217: “Om diskoteket skulle ha en filosofi skulle det vara att man inte ska tänka utan enbart vara. Att dansa med en kritisk självreflektion är ungefär lika svårt som att läsa Hegel starkt berusad. Så att skriva om diskotek blir den verkliga motsatsen till att vara på ett diskotek.”

218: “Det är nödvändigt att studera diskoteket i sitt veckosammanhang. Om man kopplar loss, vad är det man kopplar loss ifrån? Alla har väl gjort tankeexperimentet att de föreställt sig människorna inne på diskoteket plötsligt utelämnade i blixtbelysning, hur deras underliga rörelser skulle framstå i hela sin underlighet. Att ensam dansa bugg på kontoret inför de förvånade arbetskamraterna. Reglerna för hur vi ska uppträda är alltså annorlunda. Men det är ju samtidigt inte så att det inte finns några regler på diskoteket. Det kan inte vara det att vi plötsligt vill vara oss själva, att vårt naturliga sätt att umgås på vore att i olika komplicerade turer hoppa omkring på ett golv. Vi väljer alltså att för ett ögonblick vara underkastade ett helt annorlunda regelsystem.”

218-219: “parlamentarismens och den offentliga debattens mest bärkraftiga suggestionsbild: den nivellerade människan. Men denna föreställing om allas likhet med varandra slås helt i likhet på diskoteket. Där är ingen lik den andra. Alla människor förhåller sig till varandra utifrån sina skillnader.”

220: “Diskoteket gör betydelsen av ens utseende så mycket tydligare, även om det samtidigt genom mörkret och röken gör själva utseendet suddigare.”

221: “Tjejen ska tvärtom vara ren, inte ha lämnat ut sig, inte ha åtrått någon annan. Hon vet att de flesta killarna gör allt för att få ligga med henne men samtidigt föraktar henne om de lyckas. I spänningen mellan dessa två perspektiv lever diskotekets riter och myter.
Därför blir tiden på diskoteket starkare upplevd i sig själv av tjejen. Dansen, spelet, samtalen på damtoaletten får ett egenvärde i en annan mening än tiden på diskoteket för killen. För honom är det en blind tid, en tom plats, där man helst ska vara ordentligt berusad. Det är ett öde utanför tiden. För killen blir upplevelserna omkring detta vakuum mer laddade av betydelse. Bilresan dit; redan då man satt hemma hos någon och söp timmarna före; kanske hela dagen sett som ett förspel.”

221: “Tjejerna dansar nästan alltid bättre än killarna. Alltså: deras kroppsrörelser följer en tätare rytmstruktur i musiken. (Denna differentiering av olika rytmstrukturer är ett verk av den senare diskomusiken. Den är knappast märkbar i sextiotalspopen.) /…/
En kille ska inte anstränga sig. Han ska vara slapp och oberörd.”

222: “Den utvecklingen har idag gått så långt att det har blivit ett problem för folkparkerna. Det är allt färre som kommer och dansar till dansbanden. Det beror inte bara på en ökad tillströmning till diskoteken. Dansbandsmusiken är ju betydligt enklare, simplare.”

222: “Och det som idag enar resterna av vänstern och sextiotalet är väl främst ett sätt att klä sig och faktiskt också – ett sätt att dansa. Då man medvetet bryter mot regler gör man det ofta för att eliminera regler överhuvudtaget. Enligt en av vänsterns tidiga ideologier skulle man klä sig som man ville, eftersom klädseln, ‘ytan’, inte spelade någon roll. /…/ Då man dansade ville man visa att man var fri. /…/ Så man hoppade upp och ner och rörde armarna så vilt som möjligt.”

222-223: “En människa som vill visa att hon är fri är naturligtvis inte fri. Det man missförstod, redan då man tog sina första yviga steg bort från de strikta reglerna, är att dans är behärskning. Dansens njutning är att låta kroppen genomfaras av en rytm som man avhåller sig ifrån eller bara bitvis, med sin egen kropp, uttrycker. Den frihet 1968 års vänster inbillade sig var den kitschiga motståndslösa friheten ovanför molnen. De trodde, och tror fortfarande, att dans är fullständig utlevelse. Men varje danssteg är en behärskning av den utlevelsen.”

223: “Det stökiga, kaotiska och organiska draget hos en fest kan aldrig ett diskotek frammana. Allt är för perfekt. Kvällen har sitt mönster.”

One comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s