Sommarkannibalerna (komprimerad version)

Genom den dammtäckta vindrutan såg hon honom gå längs stranden. Trots hettan hade han vandrat omkring ensam i en halvtimme, som om han följde någon osynlig kontur inuti sitt huvud. Efter deras långa färd hade han av någon anledning stannat på den här halvön av slagg bara några hundra meter från deras lägenhet. Uttröttad av solskenet var badorten nästan övergiven – träder av vit pimpsten, några barer, glassfärgade hyreshus. Fin aska, som benmjöl, täckte hans kostym.
Mellan balkongräckets aluminiumstänger kunde han se den uttorkade flodens stränder en kilometer bort, pirer av sönderfallande sand som den förstörda pelarna i en prydnadskanal.
Den uttorkade floden sträckte sig nedanför dem i solskenet, ett trasigt schackrutigt golv. Vid dess mynning utgjorde ett delta av singel ett rev för oceanen, dammar av varmt vatten fyllda med sjöborrar. Bortom motorvägsbrons solverbåge fanns bassänger av torkad lera, stora som balsalar – modeller av ett själstillstånd, en kurvig labyrint.
Bortom kaféborden låg stranden överiven. Den vita pimpstenen fossiliserade hettan och solskenet. Han lekte med glasunderlägget, formade cigarettaskan på borden till en serie små pyramider.
Vägen hade tagit slut mellan de bleka dynerna. På hyllan under bakrutan hade romanen på nytt öppnat sig och börjat slå ut som en japansk blomma i hettan. Runt dem fanns delar av den uttorkade floden, hålor fyllda av skräp och småsten, rester av armeringsjärn. Ändå var deras position i förhållande till floden oklar. Under hela eftermiddagen hade de följt hans absurda sexuella infall, kört in och ut ur dammbassänger, färdats över bäddar av sprucken lera som schackbräden i en mardröm. Ovanför dem fanns motorvägsbrons betongspann, en kurva lika svår att placera som en regnbåge.
(6) den absoluta hårdheten hos dörrens låsmekanism i landskapets absoluta erosion; (7) hennes rörelser förvridet återspeglade i kylarens skalbaggsskal; (8) föreningen mellan ytorna i hennes lår och motorvägsbrons spann, kontrasten mellan mjuk hud och hård betong;
Genom fönstret kunde han se friluftsbions filmduk och bortom den parkeringshusets sluttande betongdäck.
När de lämnade rummet bakom kassan följde han dem mot parkeringshuset. De sluttande däcken reste sig genom skymningsljuset, och betongsidorna var upplysta av barerna på andra sidan gatan. Längre bort syntes motorvägsbrons silverbåge. Den uttorkade floden låg nedanför.
Han studerade motorvägens konturer i skymningsljuset. Betongfundamenten sjönk ner genom den missfärgade stranden och bildade skärningslinjer vars fokus var den unga kvinnan som steg ut ur den parkerade bilen.
I solskenet bildade oljan som hade stänkt på vindrutan fuktiga regnbågar. Medan hon väntade på att han skulle återvända från stranden torkade hon av handlederna med en våtservett från resväskan i baksätet. Vad höll han på med? Efter sina små affärer tycktes han vara på väg in i en underlig zon.

J.G. Ballard: Sommarkannibalerna (ur Skändlighetsutställningen); komprimerad version

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s