Carl Nielsen: Levande musik (1925)

Carl Nielsen: Levande musik
Hugo Gebers förlag, Stockholm 1946 [1925]

“Herbert Spencer, som hävdar, att musiken har sitt ursprung i språket och på sätt och vis är förstorat, förstärkt eller, om man så vill, utvidgat och idealiserat tal, har måhända haft ett visst intresse för musik, men musikalisk kan han omöjligen ha varit, ja, han kan inte ens ha haft den allra ringaste verkliga känsla för musik. Det exempel han bland annat anför, hur frun ropat på sin tjänsteflicka, först med vanlig röst i mellanläge, därnäst, då flickan inte svarar, ständigt högre och starkare – är så långt ifrån att vara ett bevis på giltigheten i hans teori, att det tvärtom blir raka motsatsen. Ju starkare och häftigare frun ropar på flickan, desto mera avlägsnar hon sig i verkligheten från musikens väsen; ja, till och med om hon bragtes upp i ett tillstånd av extas och hennes tals ström gungade och vagade igenom skalans alla toner, skulle resultatet endast kunna jämföras med, om en människa satt i en båt, som drogs över land. Det kan inte kallas seglats. Först i det ögonblicket, då båten glider ut i vattnet och helt frivilligt rör sig i sitt element, är det riktigt. – Förändringen är en förvandling. – Och rent psykologiskt är Spencers exempel också felaktigt. Fruns förstärkta tal har den helt enkla, praktiska avsikten att nå sitt mål och få flickan att svara. Det är ju just språkets och talets elementära ändamål att vara ett praktiskt hjälpmedel för människorna att förstå varandra, men musiken har i detta hänseende icke det ringaste inslag av avsikt eller ändamål.”

“Jag har fört intervallens betydelse på tal först, då jag anser, att de första ansatserna till musik var några få toner i förhållande till varandra. Men jag vet väl, att de flesta vill säga, att rytmen fans före musiken. Det är också riktigt, men rytm är en uppdelning i tid och alltså icke musik; urtidsmänniskorna var knappast i stånd att uppfatta rytmer, d.v.s. indela tiden, innan de kunde skilja tonerna från varandra.”

“Pauserna är alltså fullt ut lika viktiga som noterna, ja, de kan vid många tillfällen vara långt mer uttrycksfulla och fantasiväckande, varför man skulle önska, att många nyare kompositörer uteslutande använde sig av pauser; men kanske detta är för mycket begärt.
Vad fermaten angår, kan man säga, att den till karaktären är motsatt pausen, i det den på ett hörbart sätt stannar upp den musikaliska strömmen, medan pausen ljudlöst fortsätter den; men fermaten står ändå liksom pausen i relation till rytm och tempo, nämligen med hänsyn till, hur länge den bör hållas.”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s