Houellebecq om en telematiker vars namn är Fréhaut, inte Zuckerberg

En gång hade vi pratat om vår civilisation. Han sade – och på något sätt trodde han verkligen det – att det tilltagande informationsflödet i samhället var något gott i sig. Att friheten inte var något annat än möjligheten att skapa olika sammanlänkningar mellan individer, projekt, organisationer och tjänster. Ett maximum av frihet var enligt honom ett maximum av valmöjligheter. Med en metafor lånad från den klassiska mekaniken kallade han de valen frihetsgrader.
Vi satt bredvid centralenheten minns jag. Ett svagt surrande hördes från luftkonditioneringen. Han liknade samhället vid en hjärna, och individerna vid hjärnceller, för vilka det faktiskt är önskvärt att skapa ett maximum av sammanlänkningar. Men analogin stannade där. För han var liberal och knappast anhängare av det som är nödvändigt i hjärnan: en unifiering.
/…/
På ett sätt var han lycklig. Han kände sig, med all rätt för övrigt, som en aktör i den telematiska revolutionen. Han upplevde varje innovation inom datatekniken, varje steg mot ett världsomspännande nätverk som en personlig seger. Han röstade socialistiskt. Och märkligt nog älskade han Gauguin.

Ur Konkurrens till döds, s. 42–43.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s