Det Grymma Svärdet återvänder till den gamla internet/stöld-debatten

Pontus: Ska försöka uttrycka mig föredömligt och robotiskt kort:
* Om man trollade bort alla musiker som sätter ihop sin musik med lagligt betald programvara så skulle den allmänna musikkvaliten höjas med upp till 200 %.
* Medborgarlön är ett bra mål i en aningens dimhöljd framtid, fram till dess kan vi ju försöka värna om de olika ekonomiska trygghetsförsäkringar vi redan har + utöka dem. Musiker och andra konstnärer borde brutalt uttryckt gå på soc.
Att hetsa mot nedladdare sätter jag på samma ädelhetsnivå som att jaga socialbidragsfuskare/”fuskare”.
/…/
Det är helt i sin ordning att du tänker annorlunda än för några år sedan, för verkligheten ser lite annorlunda ut. CDr och mp3-DIY-kulturen var en kreativ vitamininjektion som bedvärgar punk- och proggrörelserna. /…/ Verkligheten har kanske inte förändrats lika mycket som man kan tro, men det är ju helt klart svårt att behålla rosaskimmerbrillerna över amatörismen idag. Amatörframställd musik är fortfarande överlägsen och mittfåremusiken värre än någonsin, men utvecklingen inom rörlig bild och skrivet ord gör ju att t.o.m. en gammal nollbudgetextremist/fanzinefanatiker som en annan börjar skrika efter grindvakter.

Mattias: För min del är det kanske att jag på nåt, fortfarande minimalt sätt, börjat se det som ett “jobb”. På ett obehagligt sätt “förstår” man folk som hänfaller åt reklam etc, /…/ i det avseendet att man fattar att det är svårt att försörja sig för alla. Sen blir det ju en personligt uppfattning att all musik förlorar sin integritet och inneboende styrka av att vara med i reklam. Och då leder det till tanken att fan, artister borde kunna klara sig på artisteriet endast. Vilket leder fram till en viss förståelse för klagandet på nedladdning. Vilket i sin tur leder fram till att det är lite som att klaga på att det regnar, eller att det är bergigt i bergen, eller soligt i solen. /…/

Pontus: En aspekt vi inte tagit upp ännu är ju hatet. En låga man i min ålder inte orkar gå omkring och hålla ständigt brinnande, men varje gång industrin fixar så en 20-årig student hamnar i fängelse för att han lagt upp länkar till streamade tv-program på sin hemsida eller en fattig ensamstående mamma blir skuldsatt för resten av livet för att hon ladat ner en Madonna-skiva, då flammar hatet upp. Då påminns jag att vi befinner oss i krig. Och krig har alltid oskyldiga offer. Jag är beredd att offra nästa Michael Gira om det betyder att jag får se storbolagen förgås i ett hav av brinnande bajs.

Det jag kommer sakna mest är skivaffärerna. I artisternas fall vet man ju att tillräckligt stor del av vinsten går åt till att hålla igång giriga film- och skivbolagsdirektörers människofientliga livsstilar för att ens samvete ska lugnas. Jag har ingen lösning på hur skivaffärerna ska kunna leva vidare, men deras värde som träffpunkter och centrum för diskussioner kring populärkulturell forskning måste tas på allvar. De måste få samma status som biblioteken (borde ha). Staten borde ombesörja ett slags nischade kvartersskivaffärer där folk kan tillägna sig kultur och ta en fika.

ur Det Grymma Svärdet #8, september 2011

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s