Om snabbmat och franchising

Att bli franchisetagare är en märklig blandning av att starta ett eget företag och att börja arbeta åt någon annan. /…/
Franchiseavtal har förekommit i olika former sedan 1800-talet. 1898 saknade General Motors kapital att anställa försäljare av sin nya bil, så företaget sålde franchiserättigheter till blivande bilhandlare och gav dem exklusiva rättigheter till ett visst geografiskt område. /…/ Branscher som bilar, läskedrycker, olja och motell använde till stor del franchiseavtal för sin expansion i begynnelseskedet. Men snabbmatsbranschen gjorde franchising till en affärsmodell som snart efterliknades av återförsäljarkedjor över hela Förenta staterna. /…/
Bankerna var inte särskilt villiga att investera i denna nya industri och det var inte heller Wall Street. Dunkin’ Donuts och Kentucky Fried Chicken var bland de första kedjor som började sälja franchiseavtal. Men det var McDonald’s som fulländade den nya franchisingtekniken och kunde bygga ut kedjan samtidigt som företaget behöll en strikt kontroll av produkten.
/…/
I stället för att tjäna stora pengar på att kräva höga royalties och sälja varor till sina franchisetagare blev McDonald’s Corporation hyresvärd åt nästan allihop. Bolaget köpte fastigheter och hyrde ut dem till franchisetagarna med minst 40 procents påslag. /…/ Utöver bashyran tog man också ut ett tillägg som grundades på restaurangens årliga inkomster. Den nya franchisingstrategin visade sig bli enormt vinstgivande för McDonald’s Corporation. “I grund och botten är vi inte i livsmedelsbranchen”, sade Sonneborn en gång till en grupp investerare från Wall Street, och uttryckte därmed en osentimental uppfattning om McDonald’s som Kroc aldrig anslöt sig till. “Vi är i fastighetsbranschen. Det enda skälet till att vi säljer hamburgare för femton cent stycket är att de är den bästa inkomstkälla som våra hyresgäster kan betala oss hyran med.”
/…/
Varje kedjas distinkta arkitektur blev dess förpackning, lika strikt skyddad av upphovsrätten som designen på en tvålkartong. McDonalds Corporation visade vägen vid standardiseringen av USA:s detaljhandelsmiljö genom att rigoröst kontrollera hur dess restauranger såg ut både ut- och invändigt. I slutet av 1960-talet började McDonald’s att riva restauranger som ursprungligen designats av Richard McDonald, byggnader med de gyllene bågarna på toppen av sina sluttande tak. /…/
designkonsulten och psykologen Louis Cheskin /…/ argumenterade emot att helt överge de gyllene bågarna och hävdade att de hade stor freudiansk betydelse i kundernas undermedvetna. Enligt Cheskin liknade de gyllene bågarna ett par stora bröst: “moder McDonald’s bröst”. /…/ Bolaget följde Cheskins råd, behöll de gyllene bågarna och lät dem bilda M:et i McDonald’s.
/…/
Under 1990-talet var Subway inblandat i fler rättstvister med sina franchisetagare än någon annan kedja – fler än Burger King, KFC, McDonald’s, Pizza Hut, Taco Bell och Wendy’s tillsammans. /…/
Många av klagomålen om Subway gäller det oanliga systemet att rekrytera nya franchisetagare. Kedjan förlitar sig på “utvecklingsagenter” som säljer nya franchiseavtal med Subway. Utvecklingsagenterna betalas ingen lön av Subway; de är tekniskt oberoende uppdragstagare, försäljare vars inkomst till stor del beror på hur många Subway som öppnar i deras område. De får halva franchiseavgiften betald av nya rekryter, plus en tredjedel av deras årliga royalties, plus en tredjedel av den “överföringsavgift” som erläggs varje gång en restaurang byter ägare.

Eric Schlosser: Snabbmatslandet, s. 133-141

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s