Kairos I

Jag hörde övervakningskamerans tysta rotation, det distinkta skramlat från gallervagnarna, från stormarknadernas kassor, pipandet från stämpeluren. Här slutna cirklar av unga män vid vändzonerna, rakade skallar och träningsoveraller, kodade blickar och rörelsescheman, internetkaféets elektroniska atmosfär, en orgie i plasmaskärmar, bredbandsuppkopplingar och latex, här brevbärare med händerna fulla av rabattkuponger, här tunnelbanespärrarna och rulltrappornas steglösa sjunkande, här blängande snutar, och här, ännu en mörk dag, en iriserande natt, hörde jag talas om en nerbränd banklokal, om unga kvinnor som vägrade ta av sig sina slöjor i skolan, om underskott i Försäkringskassan, om löntagare som demonstrerade för upprätthållandet av sina pensionssystem. Om prestigefyllda universitet som inrättade alternativa antagningssystem för studenter från fattiga familjeförhållanden, om dokusåpornas estetiska utveckling, om homosexuella giftermål, om konstgjord befruktning, om fildelningens hot mot rättssamhället. Och om myndigheter som deklarerade undantagstillstånd mot elvaåriga ungdomar, om en polis i en sjukhussäng som gnällde över att han blivit angripen. Om en rektor som dikterade en förordning mot byggandet av träkojor, om två tioåringar som åtalades för att ha bränt ner en fritidsgård. Jag hörde skratten som rubrikerna framkallade. Och i tunnelbanan, på väg till universitetsområdet, hörde jag dig prata, med allvar i rösten

men det är poänglöst att söka det som förenar händelser av så åtskilda arter. Hundratals filosofer och sociologer, politiker och författare har redan, i bok efter bok, artikel efter artikel, teveprogram efter teveprogram, gett oss svaret. Alla dessa symptom, säger de, pekar mot en enda sjukdom. Alla dessa effekter har en enda orsak. Denna sjukdom har namnet demokrati, det vill säga att individernas gränslösa begär styr det moderna massamhället

men, sa du, och citerade Simone Weil, 1789 års sanna anda består inte i att tänka att något är rätt för att folket vill det, utan att folkviljan under vissa omständigheter har större möjligheter har större möjligheter än någon annan vilja att stå i samklang med rättvisan.

Och det finns bara en sanning, det finns bara en rättvisa

Jag såg min spegelbild i en nersläckt och nerspottad reklamskärm

utdrag ur Kairos av Andrzej Tichý (Albert Bonniers förlag, 2013)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s