Jan Selling om filoziganism som moderniseringskritik hos Ivar Lo-Johansson

Boken Zigenare utgavs första gången 1929 som en sammanställning av Lo-Johanssons “reseböcker”, där författaren beskriver sitt möte med en för honom främmande och fascinerande kultur. I upplagan från 1955 har en ny del tillkommit som kritiskt kommenterar det svenska majoritetssamhällets behandling av romer. Författaren tar ställning mot påtvingad assimilering och pläderar för romernas rätt både till drägliga sociala levnadsvillkor – framför allt skolgång och bostad – och till kulturell särart. I den senaste upplagan från 1963 har en efterskrift tillfogats, där han resignerat menar att Sverige valt assimileringens väg, och att “zigenarna […] kommer att försvinna som ras”.
/…/
Den första delen av Ivar Los bok som alltså är utgiven 1929 vittnar om en starkare teoretisk förförståelse än 1950-talets mer erfarenhetsvaserade perspektiv. Denna förförståelse visar förbluffande likheter med 1700-talsdiskursen om romer. Ivar Lo diskuterar etniskt konstituerande karaktärer bland “folken i förskingringen” /…/
Liksom 1700-talets upplysningstänkare ser Ivar Lo antiziganismen som självförvållad samtidigt som han tar avstånd från dess brutalitet.
/…/
Denna gemensamma historiebild till trots är Ivar Lo i motsats till Grellman svuren motståndare till kulturella avprogrammeringsprojekt och tvångsassimilering av romer.
Ivar Lo-Johanssons bok spreds i massupplaga, vilket förmodligen hade minst lika mycket med författarens popularitet som med ämnet att göra. Boken kan analyseras i termer av en filoziganism som är mer mångfasetterad än romen som litterär symbol.

  • Ivar Lo är uttalat positivt inställd till den romska kulturen så som han förstår den; han tar aktivt ställning för romers rättigheter och mot fördomar;

  • hans bild av den romska kulturen betonar motsatsen till det västerländska och till det svenska;

  • författaren projicerar egenskaper som han saknar i den egna kulturen på det romska.

/…/
Vad är det för längtan som romerna uttrycker för Ivar Lo? Ser man honom som arbetareförfattare är det överraskande att motivet handlar om vad som idag skulle kallas slow life-ideal:

Många har med mig funnit hetsen från vår civilisation livsfientlig. Karriärdrift, inbillad brådska, ofta en brådska som endast bestod i den allmänna farten, höll på att göra svenskarna till ett folk som varken hörde eller såg någonting omkring sig. Jäktet stal tanken.

utdrag ur s. 32–35 i Jan Selling: Svensk antiziganism. Fördomens kontinuitet och förändringens förutsättningar

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s