Slavägarsociologi

Bland slavägarnas teoretiker förtjänar George Fitzhugh att särskilt uppmärksammas; i en mycket varsam och respektfull essä har Eugene D Genovese (1969:118-244) tilldelat honom rangen av att vara den som gav slavägarnas världsbild den slutliga formuleringen. /…/
Genovese framhåller att Södern var en särskild form av samhälle. /…/ Fithugh anser att kapitalismen och slaveriet är oförenliga, hans argumentation tar därför formen av en polemik mot Nordstaternas samhällssystem liksom mot kapitalismen som sådan. Han är också övertygad om att han har historien på sin sida i sin strävan att krossa kapitalismen; överallt i alla tider har någon form av slaveri eller andra ofria relationer existerat. Till kapitalisterna säger han om förhållandena i sin samtid (1960:106): ‘Er värld är inte en tiondel av hela världen och allt är fred, lugn och välstånd utanför den. Vi från Södern, och alla slavländer, vill inte ha någon ny värld.’ Och han talar om kapitalismen som ‘det lilla experimentet’, som inte kommer att bli annat än en parentes i mänsklighetens historia.
/…/
Plikten att beskydda de svaga innebär nödvändigheten att förslava dem. De svaga har på motsvarande sätt en naturgiven rätt till en herre, som kan beskydda dem. Slaveriet är grundat i naturen själv. /…/ ‘För att säkra ett sant framsteg måste vi befria begåvningen från bojorna och fjättra medelmåttigheten. Frihet åt fåtalet – slaveri i varje form för massan!’ utropar Fitzhugh /…/
Slaven och herren bildar en enhet, som utvecklar moral och mänsklighet hos båda. /…/
(Mot denna bakgrund fördömer Fitzhugh det romerska imperiets latifundier, eftersom de medförde en rumslig koncentration av slavar utan att dessa gavs någon möjlighet att träffa sin ägare.) /…/
Alla arbetare, såväl svarta som vita, bör bli slavar; dock hör knappast några svarta till dem som är lämpade att vara slavägare. Den konsekventa klasståndpunkten innebär också att det vore bättre för Gamla världens arbetarklass att åter bli livegen eller ännu hellre förslavad.
I likhet med vad som är fallet för Aristoteles är slaveriet för Fitzhugh således ett system grundat i naturliga skillnader mellan människor och av godo för såväl slaven som herren. Men Fitzhugh framhåller också att slaveriet är givet av Gud och att kristendomen i sin tur vilar på slaveriets existens.
/…/
Hans bild av slavsamhället utgör vidare utgångspunkten för kritiken mot kapitalismen: penningens välde, den fria marknaden och konkurrensen skapar fruktansvärda och djupt omoraliska relationer mellan människor.
/…/
Fitzhugh ser således mycket tydligt att de samhällen han diskuterar är klassamhällen, men klasserna är sprungna ur naturen och Gud – klasskamp förekommer endast i kaåitalismens förvridna, onaturliga och okristliga sociala relationer. /…/ Slavsamhället uppmuntrar till humanism, eftersom slavägaren måste ta väl hand om sina slavar av egoistiska skäl: dåligt skötta slavar sjunker i värde. Kapitalisten behöver däremot inte bekymra sig om sina anställda, utan intresserar sig bara för att exploatera dem.

ur avsnittet “Exkurs: En sociologi för södern” i Jan Ch. Karlssons avhandling Begreppet arbete. Definitioner, ideologier och sociala former (Arkiv förlag, 1986, andra upplaga 2013)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s