Johannes Nilsson om “homo viralis” – Anders Behring Breivik (ur Sebaot #1)

Uppmärksamheten, och därmed den ekonomi som grundas på den, begränsas av den sammanlagda uppmärksamhet i form av tid som faktiskt finns tillgänglig. Den är en i allra högsta grad ändlig resurs, vilket gör att det i denna form av ekonomi inte längre finns någon plats för liberalernas rosenröda dagdrömmar om handel stadd i evig, självförstärkande tillväxt. Inte heller kan en välvillig välfärdsstat gå in och “stimulera” uppmärksamheten med “gröna injektioner”. Vi är med ens tillbaks i nollsummespelets hänsynslösa krigsekonomi. I analogi med peak oil, peak phosphorus och de andra allt mer omslutande peakern kan vi numera även tala om en Peak Uppmärksamhet, som utlämnar jaget till en tröstlös och evig kamp om ömsesidig erkänsla, en erkänsla som enbart kräver det mest basala för att dess krav ska uppfyllas: att bli sedd, bedömt i antal blickar. Blickens subjektiva uppfattning är av underordnad betydelse: faktum är att en negativ uppfattning kan vara till större fördel i den skoningslösa kampen för att bli sedd i den allt trängre uppmärksamhetsekonomin. Ett blogginlägg eller en tweet som ofta delas ut i avsky är bättre än den som favoritmarkeras mera sällan. I uppmärksamhetsekonomin är hatet ett erkännande lika gott som annat, /…/
Detta behov av att väcka intresse har den intressanta effekten att balansera den tendens till utslätning och konformism som annars uppstår i en värld där alla bevakar varandra.
/…/
Den enskilde konsumtären som enskild del i en multitud av andrarangsgestalter – musikentusiasten, den politiska bloggaren, hobbyförfattaren – kan för all del söka tröst i amsagor om massans ‘långa svans’ /…/ Av deltagaraktivitetens tänkta flodvåg blev dock inte mer än en patetisk rännil av självutgivna skrivbordsromaner, hemsnickrade musikvideos och blogginlägg, bilkas rop efter uppmärksamhet drunknar i det allmänna bruset, som endast viralhiten förmår att överrösta.

Den virala hiten är i regel ett enskilt verk, vars enorma uppmärksamhet sällan förmås utnyttjas till fullo av sin skapare. Man kan snarare säga att Viralhiten verkar memetiskt igenom skaparen som passivt objekt, med viralhiten själv som aktivt subjekt, vilken tillfälligtvis använder skaparen som kärl i sin evolutionära spridning. De flesta skapare lämnas i en förundrad vantro, ett slags grundläggande främlingsskap inför “sin” hit, som upplevs som en enskild, slumpartad händelse, som om man vunnit miljoner på en lott köpt för växelpengar. Denna försiktiga inställning har visat sig nog så klok, då allt för ihärdiga försök att “utnyttja” sin virala hit oftast leder till att skaparen helt konsumeras av sin hit; här är provokatören och village idiot-konstnären Lars Vilks ett strålande, lokalt exempel.

Det är först nu, med dessa koordinater klargjorda, vi kan börja ta Breivik i betraktande på ett meningsfullt sätt. Anders Behring Breivik utgör nämligen ett av de mest renodlade exempel vi hittills fått på homo viralis – den virala människan, som låtit sitt pribata jag konsumeras av sitt virala på ett sätt som än så länge saknar motstycke.
/…/
Vad den ytlige betraktaren missar i sin analys är dock att det politiska innehåll Breivik för fram är ett medel för den virala spridningen, snarare än tvärtom. Ett massmord utan utalad mening är glömt på en vecka. Den som med mål och mening placerar sig själv mitt i det politiska samtalet är dock därefter ständig referens. Breivik tvingar oss att förhålla oss till hans verk med hat och avsky som kalkylerade komponenter, när han, i sin djärva gestaltning av sitt digitala jag, speglar den nordiska självbilden i dess raka motsats – fördomsfull, inskränkt, kristen, rasistisk, kvinnohatande, fanatiker, terrorist. Vårt toleranta, socialliberala samhälles mardröm och ständige “Andre”.
Att behandla de av Breivik presenterade koncepten som centrala är en analys värdig barnet eller autisten, motsvarande att tolka Odyssén som en berättelse om en sjömans vedermödor. Dessa grunda analyser förstärker enbart det breivikska inflytandet, så rikt som det är på projiceringsmöjligheter, med alla “hetaste ämnen just nu” inkarnerade i Breiviks gestalt – invandring, mångkultur, islam, feminism, terrorism, Mellanösternkonflikten, datavåldet, mansrollen. Proffstyckarna bjuds i sanning in till dukat bord. I grunden av Breiviks verk och gestaltning vilar emellertid det mest fasansväckande av allt: den totala narcissismens spegelblanka yta, utan mening utanför sig själv.

Utdrag ur Johannes Nilssons esä “Breivik – det samtida jagets självgestaltning”.
Publicerad i Seabot 1/2015 (Bokbål förlag, ISBN 978-91-86385-28-6)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s