Alexander Weiss: Kris (1975)

Osäker prognos
Tillståndet är inte riktigt gott. Det är allvarligt. Försämringen har fortskridit. Hans tillstånd är alltså dåligt på grund av försämringen och en förbättring är nödvändig så att försämringen hävs. Om ytterligare komplikationer skulle inträffa skulle tillståndet kunna betecknas som ytterst allvarligt. Allvarligare än så kan det också bli om försämringen försämras och förbättringen likaså. Utsikterna till förbättring är osäkra just nu. Därför är en försämring av försämringen ytterst sannolikt.

4 satser
Omärkliga förändringar åstadkommer märkliga förändringar. Märkliga förändringar åstadkommer omärkliga förändringar. Märkliga förändringar åstadkommer märkliga förändringar. Omärkliga förändringar åstadkommer omärkliga förändringar.

Permutationer
När fel händelse inträffar på fel plats i fel tid. När rätt händelse inträffar på rätt plats i rätt tid. När fel händelse inträffar på fel plats i rätt tid. När rätt händelse inträffar på rätt plats i fel tid. När rätt händelse inträffar på fel plats i fel tid. När fel händelse inträffar på rätt plats i fel tid. När rätt händelse inträffar på fel plats i rätt tid. När fel händelse inträffar på rätt plats i rätt tid.

Dimensioner
Förändringens vind blåser. Stillestånd råder. Utvecklingen går framåt. Bakåtsträvandet fortsätter bakåt. Bågen spänns. Stiltje råder. Stormvarning utfärdas. Ron har lagt sig. Lugn råder. Allt är nära bristningsgränsen. Allt har slocknat.
Kraftsamling pågår. Avkoppling. Sorlet ökar. Stillheten tilltar. Så slungas vi in i äventyret, kosmos, liv. Så sänks vi ner i döden, jorden, tystnaden.

Mot midsommar
Man måste återvända till allt som man alltför snabbt gick förbi – kunskapen nådd men aldrig tillräcklig, lyssna till den man talat med, inhämta det försprång man själv hade, återvända för att mogna i det förflutna för att även denna dag skall bära och denna natt föra vidare. I motsatser och kontraster blir allting till, den ena tiden är tesens, den andra antitesens, den tredje syntesens. Mot klarhet går man rakt igenom smärta, genom smärtan går man rakt igenom klarheten. Här och var finns avtryck av dina steg och andras, röster från en annan tid, som alltmer liknar vår. Förr var tiden drömmens, nu är den uppvaknandets, förr blindhetens, nu seendets. Det är nästan soluppgång fast ännu natt. Försiktighet och rädsla fanns i kärlek, styrka finns i dess fullbordan. Det finns de som talar tydligt om det otydliga. Glömskans tid vävs samman med minnets, det förflutna med nuet. Närhet blandas med avstånd, avstånd med närhet. Det finns en trötthet strax före uppvaknandet, ett uppvaknande strax före insomningen. I de bästa stunder är vi församlade, tillsammans. Och all denna gemenskap som finns i ensamhet! Vad kan man hålla sig till? Nuet, denna tid som i sig bär andra tider, ögonblicket som en sten i din hand.
I främmande länder känner du ångest, oro kommer från det främmande. Det finns de som fasar för ögonblicket, andra blir rädda inför evigheten. Äventyret smyger sig in överallt, det gör allt osäkert, ovisst.
Nattens ljud är nu fågelns. Orolig, som ville den påskynda dagen, förkorta natten.

Depression
Det är ingen svår övergång mellan mörker och ljus, mellan dag och natt, mellan sömn och vakenhet – det finns knappast någon övergång, övergångarna finns i mörkret och ljuset, i dagen och natten, i sömnen och vakenheten, omärkliga, men plötsligt skiftar mörkret till ljus, mörkret lyses upp och ljuset mörknar . . .

Utdrag ur Alexander Weiss, Kris (Bo Cavefors bokförlag, 1975)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s