Suzanne Brøgger, “Fräls oss ifrån kärleken” (ur kapitel 1)

För det är något i tiden som inte riktigt går ihop, och även om det går ihop, så går det inte nödvändigtvis att stå ut med. /…/ Äktenskapsproblemet härstammar från den tidpunkt, då kärleken började tränga in i familjen, vilket ju inte alls var meningen. Därav misären…
/…/
saken är ju den att det inte längre är folk som plötsligt har blivit larviga, utan äktenskapet som har blivit larvigt i det ögonblick det inte längre konstitueras för Guds skull. När kungen inte längre är Guds representant på jorden, är det ingen mening med honom, och samma sak gäller äktenskapet – så fort det går och blir en privatsak efter vars och ens tycke och smak, så är det ingen mening med det längre, då är “trohet” ingenting annat än larv och plikt. Då är både kungadöme och äktenskap döda institutioner, även om de fortfarande har ett arkaiskt grepp om folk. Äktenskapet är den institution, som skulle uppväga den “oändliga, kvalitativa skillnaden mellan Gud och människor” och som sådan symbolisera den annars omöjliga föreningen med Gud – ett sånt larv! Därnäst är äktenskapet avsett att vara livet ut (i nöd såväl som i lust), och det gör det enligt skilsmässostatistikerna inte, så därför har det blivit likgiltigt. Och när livet väl har blivit likgiltigt, så kan folk lika gärna försöka uppfinna andra livsformer, vilket de för övrigt också tycks vara i full färd med, även om försöken huvudsakligen manifesterar sig som ut- och uppbrott.
/…/
Om vi inte längre lever ihop två och två för att det är “rätt” att göra det, utan för att “ha det bra”, så betyder det att det historiskt sett har introducerats en helt ny tankegång på samlivsarenan. Om den nya moralen är bra eller dålig, är jag inte den som kan avgöra – om den är ett uttryck för en sjuhelvetes nöjeslystnad eller om den är förutsättningen för att detta nya fenomen, som kärleken är, ska kunna låta sig allmänt realiseras, vet jag inte. Men den har i alla fall ingenting med äktenskapets mening att göra.
Som alla vet bygger äktenskapet inte på kärlek. Det är kärleken som har trängt in i familjen vid en tidpunkt, då den redan befann sig i upplösning. Kärleksäktenskapet daterar sig högst hundra år tillbaka i tiden, och det är först under det här århundradet som det har blivit utbrett i alla samhällslager. Om äktenskapet är en dödsdömd farkost att realisera kärlek ombord på, kan ingen med säkerhet veta något om. Det är kärleksäktenskapet för nytt för.
/…/
kärlek utan död och smärta är för européerna som yin utan yang för andra folk. Associationen död/kärlek är lika säker i vår kultur som amen i kyrkan /…/
Den västliga kärlekens språk och mekanik tycks ha uppstått i Provence i början av 1100-talet som ett led i en politisk, kättersk strid, /…/ Det sägs att mystik är sublimerad erotik. Men här var det precis tvärtom. Katharerna, de “rena”, kamouflerade sin tro på “Kärlekens Kyrka” som kärleken till en människa, nämligen en borg-fru (gift och ouppnåelig), och det kätterska budskapet spreds ut via trubadurernas guerillaverksamhet, dikten, från borg till borg, så att den romerska kyrkan inte skulle få nys om att det i själva verket var frågan om ett uppror mot the Establishment. Det är på det sättet den lidelsefulla kärleken invaderar psyket hos den europeiska eliten, som nätt och jämnt blivit omvänd till kristendomen och som lider under den nya äktenskapsdoktrinen.
Om Katharernas kyrka, “Kärlekskyrkan”, skriver Denis de Rougemont i klassikern “L’Amour et L’Occident”:

“Kärlekskyrkan alstrar otaliga mer eller mindre hemliga, mer eller mindre revolutionära sekter, vilkas drag vittnar om ett gemensamt ursprung, en envist kvarhållen tradition. Alla dessa sekter karaktäriseras av en opposition mot dogmen om treenigheten (i varje fall i sin ortodoxa form); av sin exalterade spiritualism; av sin doktrin om “strålande glädje”; av sitt förnekande av sakramentet och äktenskapet; av sitt absoluta fördömande av varje form av krigsdeltagande; av sin antiklerikalism; av sin förkärlek för fattigdom och askes (vegetarianism); och slutligen av sin jämlikhetsanda som ibland gick så långt som till total kommunism.”

Katharerna utrotades till sista man under ett av kyrkans korståg. Men den lidelsefulla kärleks-“doktrinen” bestod. Och består. Därför är det viktigt att framhålla att dess ursprung är oäktenskapligt, /…/ Den gängse uppfattningen av kärleken som en universell, evigt giltig, allmänmänsklig angelägenhet, en gåta, som vi människor en gång för alla måste leva med eller ge upp inför, beroende på om vi har talang för den eller ej, är ett fullkomligt missförstånd. Kärleken är bara en gåta så tillvida att vi har gjort den till en gåta av politiska orsaker.
/…/
Det har naturligtvis hänt att en icke-europé har gått och förälskat sig, men när något så vanvettigt trängt sig på i stammen eller släkten, har de amor-drabbade varit fördömda – och inte hjältar som i den europeiska traditionen. /…/ Inställningen europén som tillbringar sitt liv med att fråga: “Är jag verkligen förälskad eller är jag förälskad i förälskelsen eller är jag bara förälskad i mig själv?” – skulle av en kinesisk psykiater betraktas som ett vansinnessymptom. /…/
Européerna är av traditionen mer förälskade i denna fixa idé än i människor. Hemligheten med den europeiska lidelsen är längtan efter att bli utslagen och nerklubbad av Kärlekens trium – död vid första ögonkastet!
/…/
De senaste 800 åren av Europas intima historia består av motsatsförhållandet mellan kärlek och äktenskap och innebär att hälften av européernas olycka kan summeras i begreppet otrohet. /…/ Avsikten med familjen är att uppfostra barn och avsikten med äktenskapsdoktrinen är Guds. Försvinner de funktionerna, är institutionerna döda. Nu när alla traditionella kriterier för parning har bortfallit: rang, stånd, blod, jord, ägodelar och hemgift, står kärleken som ett helt nytt fenomen som kriterium för socialt beteende i alla samhällsklasser. Men den är fortfarande en negation av äktenskapet – och möjligen av tvåsamheten över huvud taget. Kärleken är för ny för att vi ska kunna säga särskilt mycket om den.

ur Suzanne Brøgger, Fräls oss ifrån kärleken (1973), kapitel 1

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s