Katastrofism

Man kan enkelt /…/ relatera katastrofismens olika former till hierarkiskt distinkta sociala miljöer och peka på hur var och en av dem utvecklar sina egna falska medvetanden genom att skenbart idealisera den styrande aktiviteten som en “lösning”, /…/ En sådan kortsiktig instinkt utelämnar emellertid det mest anmärkningsvärda: det faktum att det nästan inte finns någon som vägrar skriva under på den veritabla inskränkningen av friheten som de olika katastrofistiska scenarierna enhälligt föreskriver, /…/ För även /…/ där man talar om frigörelse, är det för att postulera att denna frigörelse kommer att införas som en nödvändighet, inte som en av den enskildes önskningar som han eller hon eftersöker medvetet.
/…/
Hur de än kritiserar framstegstanken eller den teknologiska vetenskapen, har de alltid ett behov av att rättfärdiga sina avslöjanden eller till och med sitt hopp om en förlösande katastrof – hjälpen hämtar de i den data som tillhandahålls av den byråkratiska expertisen och de deterministiska föreställningar som stödjer dem.

/…/

Propagandan har framgångsrikt banat väg för till synes oundvikliga auktoritära åtgärder (“Imorgon kommer det att vara för sent” etcetera) som bygger på att katastrofismens experter utmålar sig som enkla uttolkare av krafter som kan förutsägas. /…/ Denna vetenskapliga kunskap om framtiden tjänar mycket riktigt till att introducera den gamla retoriska bilden av ett vägskäl där “mänskligheten” står inför två alternativ utifrån modellen “socialism eller barbari”: antingen rädda industrisamhället eller drabbas av ett barbariskt kaos. Propagandans list består i att hävda att framtiden på en och samma gång är resultatet av ett medvetet val, som mänskligheten kollektivt, som en enda människa, och fullt medvetna om vad det gäller tack vare experternas förmedling, och obevekligt deterministiskt såtillvida att valet reduceras mellan det att leva eller dö – det vill säga leva i enlighet med direktiven från dem som organiserar planetens räddning, eller dö därför att man slagit dövörat till för deras varningar. Ett sådant val reduceras således till ett tvång som löser det gamla problemet huruvida människorna älskar sin ofrihet, eftersom de nu tvingas att älska den.

/…/

låt oss summariskt beskriva de huvudsakliga katastrofistiska föreställningar om framtiden som sprids av propagandan, och låt oss se hur de leder oss till att inte bara “utan minsta bitterhet svälja slaveriets gift” utan att också finna det smaskigt och frälsande. Låt oss snabbt gå vidare till den apokalyptiska skolan, som spekulerar om en eventuell förintelse av mänskligheten enligt vad som i grunden fortfarande är atomkraftkatastrofens modell. /…/ Men det är främst som vag föreställning om ett fruktansvärt slut som upprätthålls av olika berättelser producerade av underhållningsindustrin som apokalyptismen färgar den allmänna resignationen med samma carpe diem som en dödsdömd som har fått uppskov: den förstärker därmed acceptansen genom känslan av en oväntad fördröjning.
Uppvärmningsskolan är som synes den som samlar det största antalet anhängare, eftersom det är den som får mest konsekvent stöd av media. Faktum är att denna “obekväma sanning” ändå är lugnande såtillvida att den för tillbaka ett flertal faror och förödelser på en enda faktor (utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser). /…/
Uttömningsskolan, som ofta kombineras med den förra i sin uppmaning till ransonering och installation av alternativa energikällor, spekulerar i synnerhet om slutet på fossila bränslen, men också på utarmningen av vattenresurser, jordbruksmark, biologisk mångfald etc. I denna flerfaldiga katastrof diskuteras och mäts allt precist, kunskapen ackumuleras lika fort som studieobjekten försvinner. /…/
Förgiftningsskolan representeras av en mängd experter och motexperter som bildar stora bataljoner av “visselblåsare”. /…/ (processer inom jordbruksindustrin, hormonstörningar, genetisk förorening, nanoteknik, elektromagnetiska vågor) /…/ en empiriskt och på dokumenterade fakta grundad känsla av en närmast definitivt förgiftning av miljön /…/ lämpar /…/ sig /…/ oerhört väl för en mångdubbling av tvångstankar i hygienens och hälsans namn, var och en måste ständigt göra sitt yttersta för att försöka bibehålla en hälsa som i stor utsträckning är utom räckhåll. Denna falska, “narcissistiska”, privatiserade medvetenhet om verkliga risker upprätthåller redan en stor del av konsumentmarknaden (matvaror märkta som “ekologiska” på apotek och hälsokostaffärer). /…/
Till sist betonar kaosskolan den sociala och “geopolitiska” förskjutningen. Till skillnad från de vanligaste katastrofismföreställningarna döljer den inte för sig själv att de “stora miljökriserna” inte kommer att tilldra sig i ett klimat av universell fred /…/ Eftersom den är oförmögen att föreslå annat än vad som bara skulle vara en skenlösning, ett suckande efter ett “gott, globalt styre”, får den naturligtvis ingen större genomslagskraft.

utdrag ur René Riesel och Jaime Semprun, Catastrophisme, administration du désastre et soumission durable (Éditions de l’Éncyclopédie des nuisances, 2008). Översättning av Hillevi Hellberg publicerad i Subaltern 1–2/2019, “Katastrofism. Förvaltning av katastrofen och hållbar underkastelse“.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s