Katterna

De återvände tomhänta till sin soptipp. Smaken av ansjovis dröjde sig kvar på deras sandpapperstungor.

Ibland hamnade bortslängda böcker på deras soptipp. En av dessa böcker var The Coming Community av Giorgio Agamben.

/…/

Katterna kände samhörighet med någonting. Det fanns en sanning i deras liv i den mänskliga konsumtionens ödemark, i det knappt hållbara. Men de kunde känna hur deras kroppar och hjärnor började ge vika. Det var svårt att stiga upp varje morgon. Det enda säkra slutet var döden. Var det då så ohederligt att deras mänskliga vän valt att sälja ut och bli en parodi på sig själv i hopp om att denna eftergift skulle vara nog för att ge honom en halv-bekväm tillvaro i stadens hårt arbetande och djupt mediokra “kulturella elit”?

Katterna kunde inte ge upp idén att sanningen, Sanningen, fanns någonstans där ute. De kunde inte fokusera på att förbättra sitt tillstånd och uppnå materiell rikedom förrän något var avslöjat. Men vad då?

Katterna var medlemmar av en förstörd generation. Tomma skal redan i unga år. För gamla för att anpassa sig till den kommande framtiden efter kraschen, för unga för att ha hunnit genomleva fossilkapitalismens sant extatiska år. Deras roll var skräckfylld förväntan. Deras gud var oro.

utdrag ur “Opraktiska katter” av Jaakko Pallasvuo, i Det grymma svärdet #35 (2020)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s