antiziganism

Jan Selling om filoziganism som moderniseringskritik hos Ivar Lo-Johansson

Boken Zigenare utgavs första gången 1929 som en sammanställning av Lo-Johanssons “reseböcker”, där författaren beskriver sitt möte med en för honom främmande och fascinerande kultur. I upplagan från 1955 har en ny del tillkommit som kritiskt kommenterar det svenska majoritetssamhällets behandling av romer. Författaren tar ställning mot påtvingad assimilering och pläderar för romernas rätt både till drägliga sociala levnadsvillkor – framför allt skolgång och bostad – och till kulturell särart. I den senaste upplagan från 1963 har en efterskrift tillfogats, där han resignerat menar att Sverige valt assimileringens väg, och att “zigenarna […] kommer att försvinna som ras”.
/…/
Den första delen av Ivar Los bok som alltså är utgiven 1929 vittnar om en starkare teoretisk förförståelse än 1950-talets mer erfarenhetsvaserade perspektiv. Denna förförståelse visar förbluffande likheter med 1700-talsdiskursen om romer. Ivar Lo diskuterar etniskt konstituerande karaktärer bland “folken i förskingringen” /…/
Liksom 1700-talets upplysningstänkare ser Ivar Lo antiziganismen som självförvållad samtidigt som han tar avstånd från dess brutalitet.
/…/
Denna gemensamma historiebild till trots är Ivar Lo i motsats till Grellman svuren motståndare till kulturella avprogrammeringsprojekt och tvångsassimilering av romer.
Ivar Lo-Johanssons bok spreds i massupplaga, vilket förmodligen hade minst lika mycket med författarens popularitet som med ämnet att göra. Boken kan analyseras i termer av en filoziganism som är mer mångfasetterad än romen som litterär symbol.

  • Ivar Lo är uttalat positivt inställd till den romska kulturen så som han förstår den; han tar aktivt ställning för romers rättigheter och mot fördomar;

  • hans bild av den romska kulturen betonar motsatsen till det västerländska och till det svenska;

  • författaren projicerar egenskaper som han saknar i den egna kulturen på det romska.

/…/
Vad är det för längtan som romerna uttrycker för Ivar Lo? Ser man honom som arbetareförfattare är det överraskande att motivet handlar om vad som idag skulle kallas slow life-ideal:

Många har med mig funnit hetsen från vår civilisation livsfientlig. Karriärdrift, inbillad brådska, ofta en brådska som endast bestod i den allmänna farten, höll på att göra svenskarna till ett folk som varken hörde eller såg någonting omkring sig. Jäktet stal tanken.

utdrag ur s. 32–35 i Jan Selling: Svensk antiziganism. Fördomens kontinuitet och förändringens förutsättningar

Advertisements

Jan Selling om begreppet antiziganism

.

11:
Romer är en folkgrupp med rötter i norra Indien som på 1000-talet började röra sig västerut. “Romer” är ett begrepp som används i internationella dokument som ett samlingsbegrepp för folkgrupper som romer, sinti, travellers, resande, kalé, gens du voyage m.fl., vilka anses ha vissa gemensamma kulturella särdrag. Den i Sverige erkända nationella minoriteten romer omfattar flera grupper som invandrat i olika skeden. Dagens resande anses ha förfäder bland romska grupper som anlände på 1500-talet. Kalderash-, tjurari- och lovari-talande romer kom till Sverige i slutet av 1800-talet och fram till att det svenska invandringsförbudet mot romer infördes 1914. Sedan förbudet upphävdes 1954 har grupper av finska kalé-romer kommit liksom lovari från Polen, Ungern och Tjeckoslovakien samt arli och gurbeti från forna Jugoslavien.
Många, men inte alla som identifierar sig med någon av dessa grupper talar dialekter av romani chib och betecknar sig också ofta som romer. Utifrån mitt synsätt att etnisk tillhörighet alltid hänger samman med individens självsyn som delaktiga i en kollektiv minnesgemenskap vore det poänglöst att söka efter objektiva kriterier. På romani chib betyder rom man eller människa.
Vad är då zigenare? Preliminärt är mitt svar att det handlar om föreställningar, fantasier och fördomar mot romer. Ofta har begreppet använts för att beteckna romer. Ibland har det använts för människor som inte är romer, men som stämmer överens med fantasierna och fördomarna.

12:
Paradoxalt nog är fenomenet antiziganism ännu kraftigt underbelyst i svensk forskning. Frågan om 1900-talets statliga repression mot nomadiserande romer är i det närmaste outforskad. Innebörden av “tattarkravallerna” i Jönköping 1948 är omstridd. Den pågående uppgörelsen med antiziganismen har ännu inte etablerats som forskningsfält.

13:
Någon egentlig teori eller allmänt vedertagen definition av antiziganism som analytiskt begrepp finns inte. Diskrimineringsombudsmannen föreslog 2004 definitionen “rasistiskt grundade förhållningssätt till romer”. /…/
Forum för Levande historia ger på sin hemsida uttryck för en betydelseförskjutning.

Antiziganism, liksom engelskans Anti-Gypsyism, handlar inte om romernas faktiska egenskaper utan om majoritetssamhälets fördomar. Termer utgår därför från skällsordet zigenare eller Gypsy på engelska.

Med detta synsätt skulle antiziganism kunna existera utan romer och riktas även mot andra än romer. Antiziganismen skulle vara riktad mot en “konceptuell zigenare”. /…/ Om “zigenaren” sålunda är en konstruktion kan antiziganismen studeras som en historiskt föränderlig diskursformation i vilken den “konceptuelle zigenaren” tar skepnad och majoritetssamhällets exkluderande praktik utvecklas.

19n:
Begreppet filoziganism är föga använt på svenska, men har på tyska (Philoziganismus) lanserats som analogt med filosemitism.

182:
Antiziganismen hålls ihop av uppfattningen att “zigenaren som zigenare” respektive “tattaren som tattare” inte kan accepteras i samhället. /…/ Gemensamt för alla dessa typer av antiziganism är att den i vardagsdiskurser tar sig uttryck i diskriminering och fientlighet som kan eskalera till öppet våld. Filoziganismen delar inte denna fientlighet, men utgår ifrån ett essentialistiskt och exkluderande perspektiv som vill bevara en exotisk representation, vilken anses förlorad om “zigenaren” upphörde att vara “zigenare”, varför “zigenaren” aldrig kan bli likaberättigad del av samhället.

Jan Selling: Svensk antiziganism. Fördomens kontinuitet och förändringens förutsättningar
Sekel bokförlag, 2013