klimat

Jasper Bernes om energifrågan, flöden och lager

Många på vänsterkanten håller sig fortfarande med en tekniksyn som G.A. Cohen i sin rekonstruktion av Marx tänkande kallade “fjättringstesen”. Ur detta perspektiv är de teknologiska krafter som kapitalismen tar i anspråk i sin strävan efter produktivitetsdriven vinst den grund på vilken en befriad mänsklighet kommer att resa sin nya boning. Det mänskliga bruket av dessa krafter är emellertid “fjättrat” av kapitalistiska samhällsförhållanden. /…/
Under en stor del av 1900-talet dominerade fjättringstesen vänsterns tekniktänkande, men med början under efterkrigstiden började många marxister utarbeta en kritisk teknikteori. /…/ I dag är det inte många som helst kan bortse från detta kritiska arv. Till och med de “accelerationistiska” författarna till Inventing the future, vars främsta hypotes utgör en överdriven variant av fjättringshypotesen, erkänner att nutida teknik till sin utformning ibland är oupplösligt förbunden med ett kapitalistiskt funktionssätt. Deras lösning tycks vara ett slags övergående blandteori där vi ratar oanvändbara teknologier (kärnvapen är dåligt) och odlar de användbara (antibiotika är bra). Ett sådant synsätt är emellertid bara möjligt om man tänker sig tekniken snarare som en rad separata verktyg än som en uppsättning hopkopplade system.
/…/
Problemet är att energisystemet och den teknik som det förser med kraft inte är det minsta moduluppbyggt: det går inte att byta ut smutsig energi mot ren energi, inte ens om alla politiska hinder avlägsnas och en eller annan statsmakt får möjlighet att efter behag omdisponera industrisamhällets byggstenar. Tekniken de skulle överta fungerar nämligen endast med fossila bränslen. Denna brist på moduluppbyggnad framstår som tydligast när man betänker att mer än en miljard fordon bygger på förbränningsmotorer vars bränsle endast kan ersättas med icke-fossila alternativ om man framställer batterier i kraftigt energi- och resursslukande tillverkningsprocesser. /…/
Vad gäller själva elektriciteten kan den alstras ur renare, förnybara källor som sol och vind, men dessa källors nyckfullhet medför att man, om man vill ha jämnt flödande energi efter behov (och dagens teknik fordrar oftast detta), måste göra enorma investeringar i resurs- och energikrävande teknik för lagring och överföring som skulle göra de utsläppsreducerande effekterna av en sådan omställning ovissa.
/…/
På denna punkt finns det enligt min mening två nya bidrag till den marxistiska ekologin som är till stor hjälp, Andreas Malms Fossil Capital och Jason Moores Capitalism in the Web of Life. Malm gör gällande att industrialiseringens och den kapitalistiska utvecklingens riktning påverkades av skillnaden mellan den koleldade ångkraften och den vattenkraft som fanns dessförinnan. /…/ Ångkraften kan inte fås att göra det som vattenkraften kan göra, och omvänt.
/…/
Det romantiska eller postromantiska perspektivet på dessa företeelser ställer naturen och tekniken mot varandra /…/ Jordbruket och livsmedelssystemet tjänar som förbindelseled mellan dessa olika betydelser av ordet natur /…/
Det är också inom jordbruket som sambandet mellan kapitalistiska samhällsförhållanden och arbetsbesparande nydaningar först skapas, vilket Robert Brenners övertygande framställning klargör. Det som Brenner skriver om övergången till kapitalism är bland mycket annat en kritik av övertron på tekniken och av “fjättringshypotesen”. Kapitalismens uppkomst på den engelska landsbygden var ingen naturlig utveckling där bönders och godsägares tillväxtsyftande beslut ledde till att de grundläggande produktivitetsvinsterna i jordbruket gjorde den feodala äganderätten till “fjättrar”. /…/ Det viktiga här är att en omstrukturering av det mänskliga samhället driver på en förändring av produktivkrafterna, fastän de som ansluter sig till fjättringshypotesen föreställer sig det omvända.
/…/
Malms användning av termerna lager och flöde är en intressant modifiering av hur de brukar användas av ekonomerna /…/ Joan Robinson har blivit ihågkommen för sin syrliga beskrivning /…/ av ekonomi som “läran om att förväxla lager med flöden”, detta eftersom många har en benägenhet att behandla dessa båda mått som likvärdiga och till exempel jämföra BNP (ett flöde) med statsskulden (ett lager). /…/
Malms avsikt med sin användning av termerna är att markera en distinktion mellan energiflöden som bygger upp ett ändamålsenligt lager och dem som inte gör det. Inflödet av vind- och solenergi övergår alltid i utflöden på sätt som aldrig bildar något lager, till skillnad från den kemiska energin i den före detta biomassan som finns lagrad i kolfyndigheter. /…/ Det fasta kapital som investeras i ett vattenverk mäts vanligtvis som ett lager, en initial utgift för en maskinpark vid ett visst datum, men man kan även beräkna dess värdeminskning som ett värdeflöde som förs över till de varor som anläggningen producerar. Likaledes brukar det kol som en ångdriven fabrik använder mätas som ett flöde (ett värde eller ton per år eller dag), men man kan även mäta det som ett lager genom att fastställa dess nivå vid en viss tidpunkt eller dess genomsnittliga nivå under årets lopp. Det är här som Malms terminologi blir intressant, och kanske förvirrande, eftersom övergången till kol och det lager som han beskriver var en övergång till ett ökat flöde av cirkulerande varor som färdades allt längre sträckor och krävde ett mycket stort transportnät som också hölls i gång med hjälp av kol och alltså krävde just de kolflöden som det möjliggjorde. Omvänt krävde de vattenverk som föregick övergången till ånga ingen cirkulerande energitillförsel men inbegrep kostsamma investeringar i realkapital. /…/
I den postindustriella tidsåldern har den så kallade logistikrevolutionen fokuserat på att minska lagret genom omsorgsfull flödeshantering. /…/ Eftersom lagret brukar behandlas som varuförrådets genomsnittliga storlek blir detta distributionssystem till slut “kapitalbesparande” eftersom det minskar storleken på det kapital som är bundet i produktionen och frigör det för annan användning.

/…/

De flesta försök gjorda av antikapitalister att tänka ut ett meningsfullt svar på den pågående ekologiska katastrof som kapitalet utgör misslyckas på grund av sin oförmåga att beakta mänskliga bevekelsegrunder och det mänskliga handlandets fundamentalt människocentrerade karaktär.
/…/
Malm /…/ stödjer sig på en normativ teori om motiv – eller möjligen inte på någon teori alls – när han talar om för oss vad vi måste göra eller borde göra i stället för vad vi kan göra. På bokens första sidor belyser han på ett förtjänstfullt sätt de antropogena klimatförändringarnas egendomliga tidslighet. /…/ Vid en viss tidpunkt, den stund då det är “för sent”, blir man vittne till hur historien störtar in i nuet när det som gjorts i det förflutna slår igenom. Tyvärr lämnar Malms lösning på denna svåra situation mycket övrigt att önska, eftersom den snarare vilar på önsketänkande än på nykter realism. Malm avfärdar det “revolutionära” svaret på den ekologiska förödelsen – det vill säga det svar som lyder att kapitalismen är oförmögen att avvärja ekologisk katastrof – av den enkla anledningen att revolutionen inte kommer att bryta ut tillräckligt snabbt för att hindra en temperaturökning på 2° C. /…/
Hans centrala påstående är att kapitalismen kan återgå till flödet som energikälla och lämna det kolhaltiga lagret bakom sig. Emellertid förblir, vilket han mycket väl vet, just de egenskaper hos flödet som fick kapitalet att vända sig bort från det ett kraftigt hinder för en sådan övergång /…/
Flödet är oförutsägbart; det kan inte sättas i gång och stängas av efter behag. Detta leder till problem för industrialiserade samhällen som fungerar under förutsättning att energi finns tillgänglig när man vill ha den, något som är en del av en “abstrakt tidsrumslighet” där varken avståndet till energikällan eller naturkrafternas växlande rytm spelar någon som helst roll. Man kan lagra din elektricitet som alstras, men det förutsätter tillverkning av energikrävande batterier, så den slutliga miljövinsten med en sådan omställning är oklar.
/…/
Malm menar att vi kan “återgå till flödet” genom en storskaligt samordnad global insats, ledd av stater och internationella organisationer, där flödesenergins växlingar (beroende på väderlek och dygnsrytmer) görs förutsägbara genom ett världsomspännande nätverk av energiöverföring från flödeskällor. Eftersom solen alltid skiner och vinden alltid blåser någonstans är det tänkbart att fjärröverföringen kan få bukt med flödets oförutsägbarhet och föra det lika homogent som lagrad energi och lika kapabelt att uppfulla de krav som ställs av den kapitalistiska produktionens abstrakta tidsrumslighet /…/
Man kan således tänka sig antingen en internationell politisk elit som är beredd att på det hela taget agera i det mänskliga livets intresse eller en social rörelse som är i stånd att sätta kraftig press på staten. Det första scenariot är absurt och det andra för oss åter till frågan om bevekelsegrunder och det senkomna handlandet. En social rörelse av det slaget kommer inte att uppstå förrän de antropogena klimatförändringarna börjat få tydliga, allvarliga följder. Även om en sådan övergång vore osannolik under de kommande tio åren skulle dessa stater ställas inför det problem som socialdemokratiska regeringar har överallt: huvudvillkoret för infrastrukturprojekt av denna art är att staterna först säkerställer de allmänna förutsättningarna för för lönsamhet. /…/ Här liksom på andra håll är den samtida socialdemokratin beroende av scenarier som är långt mindre sannolika än de revolutionära. Malm kan sägas stå för en märklig inverterad variant av fjättringstesen; i stället för att försöka välta kapitalismens samhällsförhållanden över ända för att stå i samklang med de underliggande tekniska möjligheterna tänker han sig att man ska omvandla dessa tekniker för att uppfylla den abstraka tidsrumslighetens krav.
/…/
Även om vissa system kommer att kräva ständig energi kommer kommunismen att visa sig vara mycket bättre på att anpassa sig till flödesenergins rytmer. Kanske kommer maskinerna att stängas av så att man kan ta en tupplur när solen går i moln eller vinden där.
Det finns inga garantier, det bör sägas: de revolutionära perspektiv som beskrivits i det föregående är lyckliga utfall som på alla håll kantas av tragedier och elände.

utdrag ur Jasper Bernes, “Revolutionens mage: jordbruk, energi och kommunismens framtid” i översättning av Thomas Andersson, publicerad i Subaltern 1-2/2017.
Engelska originaltexten publicerad som “The Belly of the Revolution“, i Materialism and the Critique of Energy (2018).