Fråga Moskva om det Onda, om den iskalla världsormen. Om domen som skiljer
rötterna och maskarna åt
Om världsmörket. Om mörkret och snön, om dödsklockorna
Historiens ängel är mörk och upplöser. Fasta byggnader försvinner, sprickande
fundament, vattenträngda källarlokaler under regeringspalats polishögkvarter
tredje-avdelningar statsarkiv militärområdescentraler, allt förvandlas
oavlåtligt, allt blir nu till väldiga obestämda gråaktiga förorter, marginaler,
odefinierbara gränsområden, man kommer inte över gränsen, allt är nu gräns
Fråga Moskva om tiden, om samtiden. Om hur historien är: väntan
Fråga Moskva. Om vart de döda tar vägen.
Fråga Moskva. Om tyngden, om stentyngden.
I Moskva. De oerhört fula ansiktena sammanpressade av ett tryck, ett samhälles
särskilda och obeskrivbara osmotiska tryck. Liksom tryckta ut i hörnen eller in
i rören, liksom formade, förlängda, utdragna eller förkrympta av oförutsebara
proportionsfelaktigheter, underliga förskjutningar
Fråga Moskva. Om när stenblocket lyfts och tyngden osynlig är kvar, tvingande,
kvävande, tryckande, pressande, formande – var är befriaren?
Fråga Moskva, om floden, om den vattensjuka grunden
ur Birgitta Trotzig, Sammanhang (1996)