Vad som utmärker “tiderna av korruption” enligt Friedrich Nietzsche

23.
Symtom på korruption. – Det kan vara skäl att beakta följande symtom på de från tid till annan nödvändiga tillstånd i samhället som betecknas med ordet “korruption”. Så snart det uppträder korruption någonstans, blir en brokig vidskepelse förhärskande och ett folks dittillsvarande samlade trosföreställningar blir bleka och vanmäktiga i jämförelse: vidskepelsen är nämligen ett fritänkeri av andra rangen – den som hänger sig åt den väljer ut vissa former och formler som tilltalar honom och förbehåller sig rätten att välja. Den vidskeplige är i jämförelse med den religiöse alltid mycket mer “person”, och ett vidskepligt samhälle är sannolikt ett samhälle där det redan finns gott om individer och lust till det individuella. Från denna ståndpunkt sett framstår vidskepelsen alltid som ett framsteg i förhållande till tron och ett tecken på att intellektet blir oavhängigare och vill ha sin rätt. Över korruption klagar då de som håller den gamla religionen och religiositeten i helgd – de har dittills också bestämt språkbruket och gett vidskepelsen dåligt rykte till och med bland de friaste andar. Låt oss konstatera att den är ett symtom på upplysning. – För det andra beskyller man ett samhälle där korruptionen breder ut sig för förslappning: och det är påtagligt att värdesättningen av kriget och lusten till krig avtar i ett sådant samhälle, och livets bekvämligheter blir nu lika hett eftersträvade som tidigare den krigiska och gymnastiska äran. Men man brukar förbise att den gamla folkliga energin och lidelsen, som genom kriget och kamplekarna fick en praktifull påtaglighet nu har omsatts i otaliga privatlidelser och bara blivit mindre påtagliga; ja, förmodligen är i tillstånd av “korruption” makten och styrkan i ett folks förbrukade energi större än någonsin, och individen slösar med den på ett sätt som han inte kunde tidigare – han var inte rik nog den gången! Och så kommer det sig att det just är under tider av “förslappning” som tragedin drar fram genom husen och gatorna, som den stora kärleken och det stora hatet föds och kunskapens flamma slår upp i ljusan låga mot himlen. – För det tredje brukar man, liksom för att släta över klandret av vidskepelse och förslappning, ge sådana tider av korruption det eftermälet att de har en mildare karaktär, att man nu ser en stark tillbakagång för grymheten jämfört med en äldre trosvissare och kraftfullare epok. Men jag kan lika lite instämma i berömmet som i klandret: jag kan bara hålla med om det så långt, att grymheten nu förfinas och att dess äldre former från och med nu anses smaklösa; men konsten att såra och martera med ord och blickar når under tider av korruption sin högsta utveckling – först nu blir elakheten uppfunnen och lusten att vara elak. Korruptionens människor är kvicka och förtalar gärna; de vet att det finns andra sätt att mörda än med folk och överfall – de vet också att allt blir trott som är väl uttryckt. – För det fjärde: när “sederna förfaller”, så dyker först och främst de väsen upp som man kallar tyranner: de är individernas förelöpare och så att säga de brådmogna förstfödda i kullen. Så går en liten tid: sen hänger denna grukternas frukt mogen och gul på ett folks träd – och detta träd fanns bara till för dessa frukters skull! Har förfallet nått sin höjdpunkt och kampen mellan alla slags tyranner likaså, ja då kommer det alltid en Caesar, den slutlige tyrannen, som gör slut på den tröttkörda striden om envåldsmakt genom att han låter tröttheten arbeta för honom. Under hans epok är individen vanligen som mognast och följaktligen “kulturen” som högst och mest fruktbar, men inte för hans skull och inte tack vare honom: även om de hösta kulturmänniskorna älskar att smickra sin Caesar med att utge sig för att vara hans verk. Sanningen är emellertid att de behöver lugn utifrån därför att de har sin oro och sitt arbete inom sig. /…/
– Tiderna av korruption är de då äpplena faller från träden: jag menar individerna, bärarna av framtidens frön, den andliga kolonisationens upphovsmän och männen bakom nybildningarna i stats- och samhällskollektiven. Korruption är bara ett gläpord för höstsäsongen i ett folks liv.

Friedrich Nietzsche: Den glada vetenskapen, § 23
Översättning: Carl-Henning Wijkmark

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Musiken som senkomling i all kultur. – Av alla konster som under bestämda sociala och politiska förhållanden brukar växa fram på en viss kulturnivå, spirar musiken alltid som den sista av alla plantor, under hösten och nedgångstiden för den kultur den tillhör: samtidigt som vanligen de första förebuden och kännetecknen på en ny vår redan börjar märkas; ja ibland ekar musiken som en gången tidsålders språk in i en undrande ny värld och kommer för sent. Först i de nederländska musikernas konst vann den kristna medeltidens själ sin fulla klang: dess ton-byggnadskonst är en sen- men äktfödd och jämbördig syster till gotiken. Först i Händels musik framtonade det bästa av Luthers och hans trosfränders själ, den stora jordisk-heroiska tendens som skapade hela reformationsrörelsen. Först Mozart löste in Ludvig den fjortondes epok och Racines och Claude Lorrains konst i klingande guld. Först i Beethovens och Rossinis musik sjöng sjuttonhundratalet, svärmeriets, de brustna idealens och den flyktiga lyckans århundrade, sina sista toner. På så vis skulle en vän av känslosamma liknelser kunna säga att varje stor musik är svanesång. – Musiken är nämligen inte ett allmänt, tidlöst språk, som så ofta påståtts till dess ära, utan motsvarar exakt det mått av ett känsla, värme och tempo som en alldeles bestämd, tids- och ortsbunden kultur bär med sig som sin innersta lag /…/
– Det ligger i musikens väsen att frukterna av dess stora årgångar snabbare blir onjutbara och tidigare skämda än bildkonstens eller till och med de som vuxit på kunskapens träd: av alla produkter av mänsklig konstförfarenhet är nämligen tankar den varaktigaste och mest hållbara.

Friedrich Nietzsche: Mänskligt, alltförmänskligt II, del 1, § 171.
Översättning: Lars Bjurman

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s